IAAPA - Ratificera FN:s konvention angående funktionshindrade och med detta äralla psykiatrilagar upphävda

Ratificera FN:s konvention angående funktionshindrade och med detta är alla psykiatrilagar upphävda

(Resolution # 1 av FN:s generalförsamling den 24 april 2007)

Den 13 december 2006 passerade "Konvention om rättigheter för personer med funktionshinder" 1 FN:s generalförsamling. Den 30 mars 2007 undertecknade regeringarna konventionen i New York. Detta undertecknande markerar begynnelsen av en politisk debatt angående denna konvention och dess politiska implikationer för de länder vilka undertecknade konventionen, dessa är: Algeriet, Andorra, Antigua och Barbuda, Argentina, Armenien, Australien, Bahrain, Bangladesh,Barbados, Belgien, Bolivien, Brasilien, Bulgarien, Burkina Faso, Burundi, Cape Verde, Centralafrikanska Republiken, Chile, Colombia, Comoros, Costa Rica, Cote d'Ivoire, Cypern, Danmark, Dominica, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, El Salvador, Estland,Etiopien, Europeiska Unionen, Filippinerna, Finland, Frankrike, Gabon,Ghana, Grekland, Guatemala, Guinea, Guyana, Honduras, Indien, Indonesien, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Jemen, Jordanien, Kambodja, Kanada, Kenya, Kina, Kongo, Kroatien, Kuba,Libanon, Liberia, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Madagaskar, Malawi,Maldiverna, Mali, Malta, Mauritius, Mexico, Moldavien, Montenegro, Marocko, Mozambique, Namibia, Holland, Nicaragua, Niger, Nigeria,Norge, Nya Zeeland, Panama, Papua Nya Guinea, Paraguay, Peru, Polen,Portugal, Qatar, Koreanska Republiken, Rumänien, San Marino, Senegal,Seychellerna, Sierra Leone, Slovakien, Slovenien, Sydafrika, Spanien,Sri Lanka, Storbritannien och Nordirland, Sudan, Surinam, Swaziland,Sverige, Syrien, Thailand, Tjeckoslovakien, Trinidad och Tobago,Tunisien, Turkiet, Tyskland, Uganda, Den förenade republiken Tanzania,Ungern, Uruguay, Vanuatu, Vietnam, Österrike. (se här)

Resultatet av denna politiska process kommer att bli att i varje land kommer konventionen att ratificeras av de lagstiftande organen (i de demokratiska länderna: regeringarna) eller inte bli ratificerade, vilket skulle motsäga det tidigare stödet av dess skapande av regeringarna.

Då denna konvention rör de mänskliga rättigheterna hos de funktionshindrade; är det nödvändigt att avsluta de systematiska och vitt spridda brotten mot mänskliga rättigheter sanktionerade av tvingande lagstiftade psykiatriska tvångsåtgärder, tvångsmässig hospitalisering och tvångsvård liksom den godtyckliga förlängningen av fängslade inom rättspsykiatrin som straff. Om konventionen ska ratificeras och sålunda bli lag i dessa länder utan att de särskilda psykiatriska lagarna blir ogiltigförklarade, skulle detta bli motsatsen av vad intentionerna var: den skulle bli ytterligare ett instrument mot de medborgerliga och mänskliga rättigheterna av alla individer som var psykiatriskt/medicinskt förtalade som påstått "psykiskt sjuka". Dessa "diagnoser" definieras i konventionen genomtermen "funktionshindrade" (Artikel 1, par. 2): "Personer med funktionshinder inkluderar de med långvariga fysiska, mentala, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar … " [Fetstil och understrykning gjord av oss]

Konventionen tar uttryckligen itu med den lagliga diskriminationen av personer med funktionshinder.
(Artikel 2, par. 3):
"Diskriminering på grund av funktionshinder" betyder varje åtskillnad, exklusion eller restriktion på grund av funktionshinder vilket har syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller utövande på samma villkor som andra av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella, civila eller på andra områden. …"
Konventionen förbjuder därmed uttryckligen möjligheterna vilka de nationella konstitutionerna lämnar öppna genom att annullera konstitutionella rättigheter med särskilda lagar om de har "funktionshinder" som kriterium. Hursomhelst är detta exakt fallet med psykiatrilagarna: det lagstiftade psykiatriska omhändertagandet av icke-kriminella likväl som de speciella rättspsykiatriska lagarna i brottsbalken har som ett grundläggande krav en psykiatrisk utvärdering och/eller en tvångsmässig undersökning för detta. De måste härav bli avskaffade därför att de motverkar konventionen.

Vidare, i Artikel 12 förpliktigar konventionen en ratificerande stat som följer:
Likhet inför lagen.
1. Konventionsstaterna bekräftar åter att personer med funktionshinder har rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening.
2. Konventionsstaterna ska erkänna att personer med funktionshinder åtnjuter rättskapacitet på samma villkor som andra i alla hänseenden.

Allt påtvingat förmyndarskap och den tvångsmässiga hospitaliseringen, inkluderat tvångsbehandling vilken därav är möjliggjord, måste upphöra. Inte längre kan orden "skyddande" och det föregivna "omhändertagandet" av de personer det berör tjäna som en cynisk föreskrift för sådana åtgärder.

För att stödja denna lagenliga uttolkning av konventionen rekommenderar vi att ge i uppdrag åt en expertis av specialiserade advokater i internationella mänskliga rättigheter, tagandes i beaktning de specifika nationella lagarna.
Vi kallar på de organisationer för personer med funktionshinder att omedelbart ta parti mot en ratificering av konventionen av de nationella lagstiftarna om den inte uppfyller det som den förbinder sig: lagligt bindande frihet från diskriminering. Lagligdiskriminering är utövad i sin mest radikala, brutala och motbjudande form genom de lagar som reglerar tvångsmässig psykiatri. Skulle organisationer för personer med funktionshinder ändå frampressa en snabb ratifikation därför att de förväntar sig effekterna av positiv diskriminering genom konventionen, en ratifikation utan avskaffandet av tvångsmässig psykiatri så skulle det komma till ett för högt pris: fortskridandet av barbariet med tvångsmässig psykiatri med sina tortyrliknande metoder och förnekandet av självbestämmande hos individer som var förtalade i den psykiatriska-medicinska jargongen som påstått "psykiskt sjuka".

En ratificering som kvarhåller psykiatrilagarna skulle göra konventionen till en cynisk karikatyr: Konventionen skulle bli till ett ytterligare instrument för kamouflage och en täckmantel för psykiatriskt våld. Den skulle bli en del av problemet istället för dess lösning.